Frågor och svar om föreningsbidrag

Ja. Kommuner och regioner (nedan kallade kommuner) kan ge stöd till ideella föreningar utifrån dessa huvudprinciper:

• den kommunala kompetensen och allmänintresset
• likställighetsprincipen
• lokaliseringsprincipen

Kommunens åtagande ska grundas på den allmänna kommunala kompetensen i 2 kap 1 § kommunallagen (KL), det vill säga det ska finnas ett allmänintresse för att kommunen ska få ägna sig åt uppgiften.

I bedömningen av allmänintresset ligger också att åtagandet ska ha anknytning till kommunens geografiska område och/eller deras medlemmar, lokaliseringsprincipen.

Allmänintresse betyder inte att varje åtagande eller stöd måste rikta sig till alla medlemmar. Det kan gälla en grupp kommunmedlemmar, till exempel ungdomar, pensionärer eller barnfamiljer. När kommunen gör ett frivilligt åtagande inom ramen för allmänintresset måste den också uppfylla kravet på likställighet, som grundar sig i bestämmelsen i 2 kap 3 § KL. Bestämmelsen stadgar att kommunen ska behandla sina medlemmar lika om det inte finns sakliga skäl för något annat. Den grupp som åtagandet riktas mot ska behandlas på samma sätt.

Nej. Föreningen måste inte ha styrelse och säte i kommunen.

Men man måste ha verksamhet i kommunen som riktar sig till kommunmedlemmarna, det vill säga de som är folkbokförda i kommunen eller äger fastighet där.

Säte är den ort där föreningsstämma ska hållas och där föreningen svarar i domstol. Ingen särskild lagstiftning finns för ideella föreningar.

Krav på registrering finns inte, ideella föreningar kan dock ansöka om och erhålla registreringsnummer hos Skatteverket.

En ideell förening är en juridisk person, som har stadgar och ett ändamål för verksamheten.

Vid en enstaka festival är det viktigt att avgöra vem som är arrangör, och vem som tecknar avtal med artister. Är det en ideell förening, eller är det en näringsidkare som kan vara antingen en privatperson med enskild firma, ett aktiebolag eller en ekonomisk förening? Stödet måste kunna följas upp. Det finns rättsfall där en domstol har godkänt utgivande av kommunalt kulturstöd till en näringsidkare. Verksamheten som stödet utgick till ansågs då gynna kulturlivet i kommunen i stort och många i kommunen skulle kunna ta del av den verksamhet som anordnas.

Vanliga kommersiella konsertarrangörer, när det handlar om att boka upp artister på internationella marknaden, kan däremot inte erhålla stöd.

Den delen av verksamheten handlar mer om sedvanlig näringsverksamhet än om idrottsföreningars normala ideella verksamhet. Ett sådant upplägg blir tveksamt överhuvudtaget.

Det blir svårt att i bidragsreglerna sätta en gräns för när verksamheten som helhet ska anses falla utanför ramarna för kommunalt föreningsstöd, om en mindre eller större del av verksamheten går ut på att upplåta lokalen i andra hand till externa entreprenörer som debiterar timpris för sina tjänster.

I princip finns inget lagligt hinder, men de kommunala bidragsreglerna kan sätta upp hinder.

Det är dels en intern fråga i föreningen hur bidragen används, dels hur kommunerna väljer att formulera sina lokala bidragsregler. Föreningsbidragen ska självklart användas för föreningens ideella verksamhet som i huvudsak bygger på ideellt arbete från funktionärerna.

Om det handlar om subventionerad hyra för föreningslokaler är det likställighetsprincipen som gäller för korttidshyra, det vill säga lokalen upplåts för ett antal timmar eller en hel dag i taget.

De föreningar som ingår i den grupp som erbjudandet riktas sig mot ska behandlas lika. Gruppen kan vara idrottsföreningar, föreningar inom kulturområdet eller annan avgränsning till exempel religiösa samfund eller politiska organisationer och så vidare.

De som ingår i gruppen, så som den avgränsats av kommunen, ska erbjudas att hyra på lika villkor. Om det i stället handlar om att upplåta en lokal endast till en hyresgäst tills vidare, så ska den hyras ut på marknadsmässiga villkor.

Nej, inte om föreningen bedriver verksamheten på ideell grund.

Frågan gäller tillämpning av likställighetsprincipen och sakliga skäl för att göra undantag från den.

Om en kommun ska kunna göra undantag från sina egna lokala bidragsregler så måste det finnas sakliga skäl för detta. Det är tveksamt om god ekonomi hos föreningen, är ett sakligt skäl för att utesluta en förening från bidrag, om den verksamhet som föreningen bedriver är likvärdig den som andra föreningar bedriver.

Kulturskolan är en kommunal verksamhet, men inte en obligatorisk uppgift för kommunen enligt skollagen. Däremot brukar Kulturskolan ha anknytning till skolan rent organisatoriskt.

Föräldraföreningens verksamhet däremot är ju inte en del av skolans verksamhet utan bygger på ideellt deltagande. Det är svårt att se att det skulle vara olagligt att ge bidrag till en föräldraförening.

Bidrag kan ges för saker som annars inte hade blivit utförda, till exempel till rekvisita vid kulturevenemang som teateruppsättningar och dansföreställningar.

Ja.

I kommissionens förordning 651/2014 av d 17 juni 2014 (gruppundantagsförordning) finns bestämmelser i artikel 53 om stöd till kultur och bevarande av kulturarvet.

I p 2 i artikeln räknas upp en hel rad med kulturändamål och -verksamheter som kan vara stödberättigade, som alltså är lagliga och inte behöver notifieras till kommissionen.

I p 3 i artikeln räknas upp hur stödet får utformas.

I kommissionens tillkännagivande C 262/9 finns vägledningar om i vilka situationer ett bidrag inte ska anses utgöra statligt stöd.

Läs där bland annat p 197 b)"Kulturella evenemang och enheter som utövar ekonomisk verksamhet (286), som emellertid sannolikt inte lockar kunder eller besökare bort från liknande erbjudanden i andra medlemsstater (287). Kommissionen anser att endast finansiering som beviljas stora och välkända kulturinstitutioner och kulturhändelser i en medlemsstat som sprids på bred front utanför sin hemregion har potential att påverka handeln mellan medlemsstaterna."