Publicerad 8 april 2024

Utsortering av bioavfall

Från 1 januari 2024 gäller krav på utsortering och separat insamling av bioavfall från hushåll och verksamheter.

I 3 kap. 2 § avfallsförordningen har införts ett krav på att den som har bioavfall ska sortera ut i vissa avfallsslag och hålla dem skilda från annat avfall. I 3 kap. 1 a § avfallsförordningen finns ett krav på den som samlar in bioavfall att samla in avfallsslagen separat.

3 kap. 1 § avfallsförordningen

1 §

Den som har bioavfall ska sortera ut åtminstone följande avfallsslag och förvara dem skilda från varandra och från annat avfall:

  1. biologiskt nedbrytbart trädgårds- eller parkavfall som innehåller parkslide eller invasiva främmande arter som finns upptagna på unionsförteckningen enligt förordningen (EU) nr 1143/2014,
  2. annat biologiskt nedbrytbart trädgårds- eller parkavfall än sådant som avses i 1, och
  3. biologiskt nedbrytbart livsmedels- eller köksavfall.

Första stycket 3 omfattar ätlig olja eller liknande flytande ätligt fett men inte annat flytande bioavfall.

Om det finns ett beslut om dispens från separat insamling från Naturvårdsverket enligt 13 b § av de avfallsslag som anges i första stycket eller föreskrifter om undantag från kraven på separat insamling som omfattar avfallsslagen ska utsortering i stället göras på ett sätt som möjliggör en insamling enligt beslutet eller föreskrifterna.

Naturvårdsverket har en möjlighet att meddela föreskrifter om kravet på separat utsortering och i det enskilda fallet ge en kommun dispens i fråga om separat insamling (3 kap. 13-14 §§ avfallsförordningen). Tillsynsmyndigheten har fått en möjlighet att meddela dispens från kraven i enskilda fall (3 kap. 15 b § avfallsförordningen) under vissa förutsättningar.

Naturvårdsverket har meddelat föreskrifter kravet på utsortering NFS 2023:11. När kommunen omfattas av undantag enligt föreskrifterna behöver biologiskt nedbrytbart livsmedels- eller köksavfall inte sorteras ut enligt kraven i 3 kap. 1 § 3 avfallsförordningen (2020:614), om inte annat bestämts av tillsynsmyndighet eller tillståndsmyndighet.

Naturvårdsverkets föreskrifter om undantag från krav på utsortering, separat insamling och fastighetsnära insamling av bioavfall, NFS 2023:11 (PDF)

Vilka kommuner som sökt och fått dispens framgår på Naturvårdsverkets webbplats:

Lista över kommuner som ansökt om dispens, Naturvårdsverket (PDF)

Om kommunen omfattas av undantag enligt föreskrifterna eller har fått en dispens behöver biologiskt nedbrytbart livsmedels- eller köksavfall inte sorteras ut enligt kraven i 3 kap. 1 § 3 avfallsförordningen (2020:614), om inte annat bestämts av tillsynsmyndighet eller tillståndsmyndighet. Utsortering ska i stället göras på ett sätt som möjliggör en insamling enligt beslutet eller föreskrifterna.

Naturvårdsverket har tagit fram en vägledning om kravet och dispensmöjligheter:

Krav på separat insamling av bioavfall, Naturvårdsverket

Dispens från kravet på att sortera ut bioavfall och förvara det åtskilt från annat avfall i enskilda fall

I 3 kap. 15 b § avfallsförordningen har det införts en möjlighet för tillsynsmyndigheten att ge dispens från kraven på utsortering i 1 § i fråga om avfall där utsortering inte är inte är genomförbar eller inte ger fördelar som överväger nackdelarna enligt 3 kap. 16 § i förordningen.

Av 16 § framgår i vilka fall det inte ska anses genomförbart eller inte anses ge fördelar som överväger nackdelarna att hantera avfallet på i 3 kap. avfallsförordningen föreskrivet sätt, dvs. vilka skäl som kan finnas för dispens. I 3 kap. 17 § föreskrivs vilka utgångspunkter som kan läggas till grund för bedömningen av oskäliga ekonomiska kostnader i 16 § punkten 4.

Allmänt om dispens

En dispens är ett undantag från ett krav eller förbud som meddelas i ett enskilt fall. En dispens meddelas av tillsynsmyndigheten efter särskild ansökan.

En dispens är ett undantag från ett fastställt krav och ska bara ges när en det behövs och en dispensgrund är uppfylld. Det är inte tanken att alla verksamheter ska behöva en dispens utan att kraven som utgångspunkt ska kunna uppfyllas.

Det är den som omfattas av ett krav som behöver ansöka om dispens och visa att det finns förutsättningar för att meddela dispens. Precis som i andra ärenden finns det inget hinder mot att ett ombud med stöd av fullmakt ansöker om dispens för någon annan. Dispensen ska dock ges till den som omfattas av kravet.

Tidsbegränsning

En dispens från de här kraven behöver som utgångspunkt alltid vara tidsbegränsad.

Vilken tid som är lämplig beror på skälen till dispensansökan. Om det till exempel är fråga om tid för att iordningsställa visst utrymme för avskiljande av förpackningarna kan en dispens ges som motsvarar den tiden.

Generellt om dispensansökan

En dispensökan behöver ge tillräckligt med information för att kommunen ska kunna pröva om förutsättningarna för att ge dispens är uppfyllda. Vilka möjligheter sökanden har att själva påverka till exempel mängden förpackningar som behöver hanteras genom att ändra rutiner för inköp eller försäljning är av relevans.

Uppgifter om olika svårigheter som är i linje de olika dispensgrunderna behöver utvecklas av sökanden och underlag kan behöva skickas in. Generella påståenden om svårigheter att följa livsmedelslagstiftningen eller andra regelverk kan inte per automatik godtas. En sökande som anför utrymmesbrist behöver till exempel visa vilka möjligheter verksamheten har att minska mängderna förpackningar som behöver tömmas.

Generellt om handläggning av dispens

För dispenser gäller inga särskilda krav på skyndsam handläggning. Förvaltningslagen ställer dock krav på att ärenden ska handläggas så snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts (9 § förvaltningslagen).

Är det förenat med någon sanktion att inte ha dispens?

Det finns ingen sanktion kopplad till att inte ha dispens från kravet på att skilja förpackningen från innehållet. Se avsnittet "Kommunalt avfall och betydelsen av om avfallet ska hanteras av kommunen" angående dispens för att hantera avfall under kommunalt ansvar.

Tillsynsmyndigheten kan dock meddela de förelägganden som behövs för att en verksamhet till exempel ska upphöra med viss hantering (26 kap. 9 § MB). Sådana förelägganden kan förenas med vite (26 kap. 14 § 1 st. MB).

Dispensbeslutet

Dispensbeslutet liksom avslagsbeslut behöver uppfylla förvaltningslagens krav på bland annat motivering. Det finns ingen uttrycklig möjlighet att förena dispenserna med särskilda villkor men 16 kap. 2 § MB innebär en generell möjlighet att förena dispenser enligt balken eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av balken kan förenas med villkor.

Det kan noteras att den som yrkesmässigt samlar in kommunalt avfall varje år måste lämna uppgifter till kommunen om insamlingen (7 kap. 2 § avfallsförordningen).

Dispenser anses vara gynnande förvaltningsbeslut och kan inte utan särskilt förbehåll ändras till en enskilds nackdel. Tidsbegränsade dispenser upphör när den angivna tiden gått ut.

Överklagande av dispens

Om dispens inte beviljas kan beslutet överklagas till länsstyrelsen av den som sökt dispens. 19 kap. 1 § miljöbalken.

Kommunalt avfall och betydelsen av om avfallet ska hanteras av kommunen

I samband med dispenserna kan det uppkomma frågor om avfallet är kommunalt avfall. Om ett avfall är kommunalt avfall har betydelse för vem som ansvarar för att avfallet omhändertas och vem som får hantera avfallet.

Definitionen av kommunalt avfall finns i 15 kap. 3 § miljöbalken. Kommunens ansvar framgår av 15 kap. 20 § miljöbalken.

Naturvårdsverket har tagit fram en vägledning om kommunalt avfall:

Kommunalt avfall, vägledning, Naturvårdsverket

Av vägledningen framgår att avfall från detaljhandeln anses vara kommunalt avfall (bilaga 1 till vägledningen avsnitt 1.1). Såväl förpackat avfall från detaljhandeln som det avfall som blir över efter att förpackningarna med livsmedel har tömts är enligt Naturvårdsverkets vägledning kommunalt avfall (avsnitt 2.4).

Är det fråga om så kallat återtag från butik till en grossist eller annan leverantör är det inte fråga om avfall.

När det är fråga om kommunalt avfall (och avfall under kommunalt ansvar) har kommunen ensamrätt till hantering av avfallet (15 kap. 24 § miljöbalken). Om avfall ska hanteras av annan än kommunen eller den kommunen anlitar behövs en dispens för hantering i strid med den kommunala ensamrätten. En sådan dispens kan meddelas av tillsynsmyndigheten med stöd av 15 kap. 25 § miljöbalken i enskilda fall, om det finns särskilda skäl och den som ska hantera avfallet med stöd av dispensen kan göra det på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt.

För att kunna bedöma förutsättningarna för dispens och bestämma en tid för dispensen behöver tillsynsmyndigheten ha information från den som ansvarar för avfallshanteringen i kommunen om hur det ser ut med möjligheterna till omhändertagande av visst kommunalt avfall eller planerna för det i kommunen.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelsen i 15 kap. 24 § första stycket genom att yrkesmässigt eller annars i stor omfattning transportera avfall kan dömas till böter (29 kap. 9 § punkten 14).

Även om kommunen av olika skäl inte kan ta emot avfall under kommunalt ansvar (t.ex. flytande avfall) behövs en dispens för att hantera avfallet utan inblandning av kommunen eller den kommunen anlitat.

Informationsansvarig

  • Charlotte Löfgren
    Handläggare

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR








Verifiering * (obligatorisk)
Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.